25 februari, 2009

Julia om; löpband.

Efter högst tio minuter på ett löpband kommer jag på massa anledningar till att ta en paus, alternativt sluta springa helt, tex; Jag blir kissnödig, hungrig, får skoskav, måste knyta skorna, sockarna ligger fel, måste sätta upp håret bättre, måste snyta mig, fylla på vattenflaskan, kolla så alla inställningar på maskinen funkar.. osv....

Tar också tillfället i akt att gå en stund om grannen intill byts ut till någon ny! Han/Hon vet ju inte hur länge jag sprungit! Så kan man köra på en liten stund till sen, innan man ger sig! (värst är när grannen aldrig går därifrån... var där när man kom, och är kvar när man går... uuwh.)

Tankar som; "jag kanske borde förflytta mig till bastun, jag svettas ju lika mycket där, alltså är det lika bra träning...?!" är mycket mer trovärdiga än "julia om du springer här i 30 minuter varje dag i fem veckor kommer du börja se små resultat..." Hur kul liksom!? Vem vill vänta 5 veckor på småförändringar!? Ööh. Nu på en gång tack! :)


Jag undrar om jag någonsin, så länge jag lever, kommer ta en spontan joggingtur "för att det var skönt". Det där måste ju vara en stor fet lögn?! Eller?! Ska återkomma när jag är 30 så får vi se hur det har gått för mig!

Varför jag började fundera på detta var pga det här. Det svenska (och nordiska) rekordet i timmar på löpband är; 48 timmar! Och i helgen kommer det ett försök i att slå rekordet. Start kl 13.00 på fredag och mål kl 13.00 på söndag. VEM ställer upp på något sånt?! Jag är mäkta imponerad minsann....

2 kommentarer:

Alexandra sa...

Alltså seriöst Julia. Om jag hade haft en personlighetsstörning (och därmed glömde bort saker i samma stund som jag gjort dem) skulle jag ha trott att jag skrivit det där (utan att komma ihåg det) PRECIS sådär tänker jag. Varenda tanke. Festisar vare va? Hihihii<3

Julia sa...

Haha, känns underbart att ha någon mer på min sida! ;P tss! :) Festisar äre! ;) Pusspuss